Många i min generation och även andra minns säkert när bilderna från Son My kom: 500 obeväpnade vietnamesiska bybor, män, kvinnor och barn, hade år 1968 rakt av mejats ner och mördats av en trupp USA-soldater, säkert drogade. Det var ett påfallande stort inslag av kvinnor och barn bland de döda: https://sv.wikipedia.org/wiki/Son_My-massakern...
 
Bilderna var färre då, medielandskapet var ett annat. Fortfarande kunder bilder chocka en hel värld på ett annat sätt än nu. Vietnamkriget var ändå det första TV-sända kriget. Senare, i Irak, lärde man sig att inte filma allt och bara ta dit rätt journalister.
”The gooks” var en del USA-soldaters avhumaniserande namn på vietnameser. (Senare, i Irak, fick befolkningen heta ”sand niggers”).

För många blev alltihop ett uppvaknande. Det här var alltså vad USA höll på med i Vietnam?
Vidden av det som hänt i Son My avslöjades först något år efter dådet. Militären försökte dölja alltihop men en nitisk journalist, Seymour Hersh gav sig inte utan fick genom noggranna efterforskningar fram vad som hänt, inklusive bilder. 

Dagens kändaste avslöjare av krigsbrott bland annat via filmen "Collateral Murder", Julian Assange, sätts istället i fängelse. I det avseendet har medieläget försämrats oerhört idag jämfört med dåtiden:
https://collateralmurder.wikileaks.org/

Ansvarige löjtnanten på marken i Son My (i själva verket fanns det givetvis högre ansvariga längre upp) fick tre års fängelse. Som han snabbt benådades ifrån av Nixon.
På Hagalundsskolan 1972, jag gick i nian då, dök ett exemplar av Life Magazine upp i teckningssalen. Där fanns bilderna från Son My. Jag minns att jag klippte ut dem och satte upp på anslagstavlan.
Vietnamkriget pågick i flera år till, men hela världsopinionen svängde alltmer emot det hela. Nixon fortsatte ändå att bomba ett par år till efter att ett fredsavtal slutits i Paris.
I Sverige skrev till slut även moderaterna på uppropet med kravet på stopp på bombningarna. Allt var alltför tydligt: Världens rikaste land höll på att bomba ett fattigt bondeland i Asien sönder och samman.


Idag är ännu en stormakt, Ryssland, igång med sina raketer och sina (berusade) soldatesker. Från Butja till Mariupol och Kramatorsk. Putin har tackat truppen som härjade i Butja:
https://www.svt.se/.../fasansfulla-scener-motte-svt-s...
Men Ukraina har dessutom en lista på över 70 000 ryska ytterligare krigsbrott. Den här gången är kriget geografiskt närmare oss. Reaktionerna är mer omedelbara och starkare.
Miljoner vietnameser dog, men det tog lång tid innan det kriget tog stopp. Vietnameserna var ju långt borta. Och de såg ju inte ut som ”vi”.
I konstverket ”Utflykt i det gröna” försökte konstnären Gerhard Nordström överbrygga svalget genom att lägga en mördad vietnamesisk familj i buskarna intill en picknickätande familj i Sverige. Och slanten trillar till slut ner: Vi lever alla i samma värld. Brott mot en del av mänskligheten är ett brott mot oss alla.
 
I Nordströms bildserie, kallad "Sommaren 1970. Vietnam" ingår flera obehagliga målningar. De fungerar än idag. De blir ett ifrågasättande av krig som företeelse, genom att de visar vad som verkligen händer när Pandoras ask öppnas för krig. Och inte bara i Vietnamkriget, utan i alla krig. Trots att regeringar och militär ofta försöker dölja den verkliga sanningen så mycket de kan.
 
https://www.svd.se/a/QQbqV/valdets-bilder-med-analytisk-udd